Det är länge sedan jag började gjuta händer…

Det är länge sedan vi började. Gjuta av händer. Det är ännu längre sedan jag började, gjuta av händer.

Jag har alltid älskat händer. De är i sig själva ett böljande landskap. Vi tar i hand, vi arbetar med händerna. På ICAs centrallager i Jordbro göt jag en gång av en enarmad kille. De hade amputerat armen för att komma åt cancern. Nu var han friskförklarad. Men han påpekade några saker; Hur skär man bröd med bara en hand? Hur kramar man sina barn om man bara har en arm?

1998 var mitt eget projekt Händer klart och gick ut på turné. Då hade jag gjutit av 144 arbetarhänder på 16 arbetsplatser. När de satt fast i gipsen pratade vi om arbetet och meningen med livet. Som man gör när man vill få tiden att gå. Berättelserna följde med händerna ut på turnén.

Den 27 juni 1998 öppnade också Virserums Konsthall med utställningen ”Virserum en dröm”. Ur privata fotoalbum samlade vi ihop 10 000 fotografier från 50-, 60- och 70-talen. I grunden är Virserums Konsthall ett barn eller kanske en syster till Händer. Samma grundideologi finns i botten. Alla människor har en berättelse, och de vill berätta dem. Ju mindre möjlighet en människa har att bli lyssnad på, eller få sina erfarenheter företrädda i offentligheten, desto mindre makt har hon eller han. För oss som arbetar professionellt med konst är det därför en plikt att ta till oss andra människors berättelser för att göra dem kända.

I Virserum började vi att gjuta Virserumsbornas händer redan i början av 2 000-talet. Mats Persson som då var tekniker på konsthallen var projektets varmaste tillskyndare. Vi göt av ett par hundra händer de första två åren. Sedan gick det i stå. Eller i vart fall betydligt långsammare. Konsthallen blev större än vad vi någonsin kunnat föreställa oss. Allt blev större och mer komplicerat, än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Den 15 maj 2011 öppnade utställningen Mänskorna på Virserums Konsthall. Utställningen bestod av 346 avgjutna händer. De avgjutna har bevisligen varit skrivna inom Virserums postnummerområde. Men som det är med konst, det handlar inte bara om dem. Lika lite som att ”Virserum en dröm” 1998 bara handlade om Virserum under 50-, 60- och 70-talen. Om ”Virserum en dröm” egentligen handlade om det moderna Sveriges framväxt, handlar utställningen med Virserums händer om mänskorna. Mänskorna som är snåla, egoistiska och skvallriga – ja mänskligt skröpliga, men också varma, generösa och solidariska. Jorden runt, vad jag tror. På ungefär samma sätt.

Tiden hade gått sedan vi började. Många hade flyttat ut, en del hade dött, små barn hade blivit tonåringar. Först kändes det pinsamt när jag satt med listorna och såg hur länge sedan de olika avgjutningarna gjorts. Efter ett tag kändes det spännande att kunna utforska tiden från det att avgjutningen gjordes fram till att utställningen producerades.

Gjutmassan jag jobbat med tidigare 1996-1998 fanns inte på marknaden längre. Vi fick göra MÅNGA provgjutningar med nya material. Och i början  gick det inte så bra… Till slut lärde vi oss hjälpligt att behärska det nya materialet. Men vi var inte klara den 15 maj 2011. Det blev ett verk ”in progress”, som det heter. Helt klara skulle vi vara våren 2012. Med alla berättelser, med allt.

Så blev det inte. Heller. Det dagliga arbetet i konsthallen hade ju inte minskat i omfång. Idag vet jag inte vad som händer. Jag slutade som chef på Virserums Konsthall 9 februari 2014 och konsthallen har inte visat något större intresse för projektet. Själv kommer jag inte att överge det. Vilket är nästa steg och när tas det?

Henrik Teleman december 2017.

Avgjutning

Björn och Ola gjuter händer

Händer under bearbetning

Titta min hand

Berättelser